För er som följt min blogg de senaste åren har jag visat mestadels landskapsbilder från vår svenska fjällvärld. Mitt fotografiska fokus har sedan några år tillbaka legat på detta motivområde, något som det fortsättningsvis också kommer att göra. Innan jag “snöade in” på landskapsfotografering till fjälls var min stora passion markofotografering, framförallt av floramotiv. Inspirerad av Carl von Linnés arv i min hemmiljö i Älmhults kommun, har jag besökt områden där han strövade som ung och fått stora upplevelser av den lilla fotograferingen. En vår är inte en riktig vår utan ett besök i Krunans eller Höö naturreservat en morgon när bokskogsbackarna är översållad med blommor. Kanske är det någon som vill slå följe framåt mars/april och göra en gemensam fotoutflykt?
När makrosuget infinner sig är det väldigt rogivande att inta liggande läge för att varsamt komponera bilder. Jag upplever att det är enklare att hitta nya vinklar och bildidéer på “gamla” motiv när man fokuserat på helt andra områden ett tag. Dagens bild kommer från en fjällnära skog i trakterna av Åre. I de nordligare delarna av landet är ju Linnéan mycket lättare att hitta, än hos oss i söder!
Inför höstens långvandring i Kebnekaisefjällen fick en topptur till Storsnasen fungera som “uppvärmning”. Turen som startade i Enafors, några mil väster om Åre, överträffade alla mina förväntningar och med detta lilla inlägg vill jag slå ett slag för platsen. Utsikten över södra Jämtlandsfjällen är minst sagt imponerande från denna topp.
Att ta sig till Enafors är väldigt enkelt med både bil och tåg, då väg E14 går genom byn, liksom järnvägen. Vandringsleden börjar precis vid parkeringen utmed E14 och redan efter någon minuts vandring söderut befinner man sig i fin skogsterräng. Det är mycket lättvandrat, om än med sällskap av mången mygg och efter en stunds vandring öppnar skogen upp sig och ett vidsträckt myrlandskap tar vid. Myrarna är spångade och marken utanför spängerna är översållad med hjortron (eller mylta som man säger i denna landsända).
Variationen under turen är stor och så snart man närmar sig Snasahögarna tar stigningen upp genom fjällbjörkskogen vid. Bitvis är det brant, men det är bara att ta det lugnt och passa på att njuta av utsikten norrut när man pausar för att hämta andan. Fjällbjörkskogen övergår senare i kalfjäll och det bjuds gott om fina tältplatser. Drygt 500 höjdmeter efter starten från E14 valde vi att tälta utmed leden på 1100 meters höjd. Här finns god tillgång på vatten och bra tältplatser.
För att bestiga Storsnasens topp viker man här av österut från leden. Alla vandrare som tidigare tagit sig mot toppen har lagt ut stenar och små rösen, så man hittar lätt. Efter drygt en timme når man toppen och vid klart väder syns Sylarna och Helags i söder. I min bild ovan syns Bunnerfjällen under den uppgående fullmånen och till höger om dessa den karakteristiska toppen av Helagsfjällen.
God tur!