Äntligen är det dags för vernissage! Med start på lördag och under cirka två månader framöver kommer jag att ha utställning hos Älmhults konstförening. Efter att jag de senaste åren ställt ut mina fjällbilder på många platser runt om i Sverige känns det väldigt roligt att återigen visa bilder på den fantastiska flora som jag varje år återkommer till i mitt fotograferande.
När? Klockan 11 till 13 den 23 november 2019
Var? Kulturhuset Blohmé, Skolgatan 1, Älmhult
Varmt välkomna!
-Är det jag som står där, ensam i en fjälldal, trygg, omgiven av naturen? Jag tror det. Jag ser till och med ut att vara rak i ryggen för att orka bära ryggsäcken.
Skogsstjärna i Kårsavagge, juli 2015
Än är det ett tag kvar innan orkidéerna tittar fram, så dagens bild får vara symbol den ljusa tiden vi går till mötes. Längre dagar, mer energi och en massa fågelkvitter utomhus… Nu ska jag ut i trädgården, så längre blogginlägg blir det inte 😉
För er som följt min blogg de senaste åren har jag visat mestadels landskapsbilder från vår svenska fjällvärld. Mitt fotografiska fokus har sedan några år tillbaka legat på detta motivområde, något som det fortsättningsvis också kommer att göra. Innan jag “snöade in” på landskapsfotografering till fjälls var min stora passion markofotografering, framförallt av floramotiv. Inspirerad av Carl von Linnés arv i min hemmiljö i Älmhults kommun, har jag besökt områden där han strövade som ung och fått stora upplevelser av den lilla fotograferingen. En vår är inte en riktig vår utan ett besök i Krunans eller Höö naturreservat en morgon när bokskogsbackarna är översållad med blommor. Kanske är det någon som vill slå följe framåt mars/april och göra en gemensam fotoutflykt?
När makrosuget infinner sig är det väldigt rogivande att inta liggande läge för att varsamt komponera bilder. Jag upplever att det är enklare att hitta nya vinklar och bildidéer på “gamla” motiv när man fokuserat på helt andra områden ett tag. Dagens bild kommer från en fjällnära skog i trakterna av Åre. I de nordligare delarna av landet är ju Linnéan mycket lättare att hitta, än hos oss i söder!
Rallarros, mjölkört, rävsvans eller brudfackla – alla är de ord för samma blomma. Även på engelska finns ett gäng olika namn – fireweed, great willowherb och rosebay willowherb. För den som vill vara 100% tydlig gäller det att använda det vetenskapliga, latinska, namnet Chamerion Angustifolium. Släktnamnet, Angustifolium, betyder ungefär smalbladig. Latinets “folium” använder vi idag bland annat i svenskans aluminiumfolie (aluminiumblad), portfolio (bärbara blad) och foliant (bok med stora blad).
Denna bild är fotograferad efter att solen försvunnit ner bakom granarna i bakgrunden. Dessa får bilda en svart fond, som den rosalila blomman kan presentera sig framför i omvänd siluett. Det passar fint att fotografera blommor i indirekt ljus som detta, då färgerna blir mustiga, men ändå samlade och bilderna får ett rent uttryck. Jämför med Linnéorna som jag skrev lite om tidigare. Det mjuka skenet runt huvudmotivet kommer av andra blommor som befinner sig i oskärpa mellan kameran och det skarpa motivet.
Som ackompanjemang till bilden av Linnéan, vill dela med mig av en liten anekdot från sommarens resa till Jämtland.
När vi kommer till familjen Nordenmarks gård i utkanten av Valsjöbyn, tycker jag mig ana en liten ljusrosa blomma i blåbärsriset under gårdens tallar. Väl framme med kameran blir det många bilder av linnéorna och efter en lång stund undrar mina medresenärer vad det är som fotograferas.
– Det är ju Smålands landskapsblomma! Den är ju jätteovanlig, utbrister jag. Faktum är att jag aldrig sett den i Småland, men väl på flera andra ställen.
– Ovanlig? De växer ju överallt, får jag till svar. Efter några dagar i norra Jämtland, har vi sett tusentals Linnéor och jag börjar förstå att min hängivenhet inför några av alla dessa väckte en och en annan fråga.