Inlägg i kategori: Fototips

Turtips 2 – Pallenvagge

Pallenvagge

Pallenvagge

De senaste veckorna har inneburit två stora händelser inom min fotoverksamhet. Förra helgen inbjöd Vårgårda fotoklubb traditionsenligt till naturfotofestival och i år fick jag den äran att hålla ett föredrag i “Kulturen”, den stora aulan i Vårgårda. Igår anordnade Eslövs fotoklubb sin fotofestival, där jag också höll föredrag. Det har varit två väldigt bra arrangemang som jag vill rekommendera alla er läsare att besöka i framtiden.

De föredrag jag har visat har haft titeln “Bergtagen” och de har handlat om min stora fascination för den svenska fjällvärlden. Eftersom jag gillar fjällen så mycket och vet vad en fjällveckan innebär vill jag att fler människor ska få uppleva samma saker som jag får. Båda föredragen har därför haft en avslutande del med “turtips”. Ett av dessa har handlat om just Pallenvagge (Ballinvággi står det på nyare fjällkartor), en dal som inte ligger långt från Abisko, men som är sällan besökt då det inte går någon markerad led hit.

Att hitta till Pallenvagge är lätt. Från Abisko vandrar man på Kungsleden några kilometer till man kommer till skylten som det står “Tältlägret” på. Här viker man av till vänster, mot just “Tältlägret”, och inom loppet av några få steg har den breda Kungsleden förbytts i en smal och slingrade stig. Det börjar stiga försiktigt när man går genom fjällbjörkskogen, det är tyst och man ska inte räkna med att möte några vandrare. Efter att ha passerat “Tältlägret” är det bara att ta sikte på ingången till dalen och efter en stunds gnetande i motlut planar det ut när man nått 1 000-metersnivån. Man befinner sig nu i denna nordliga änden av dalen det finns fina tältplatser med god tillgång till vatten.

Fortsätter man söderut genom dalen i cirka fem kilometer kommer man till platsen där dagens bild är fotograferad. Här stå man i en återvändsgränd, omringad av mer eller mindre branta bergssidor i tre väderstreck. De delvis mycket branta fjällsidorna man står framför är 500 meter höga!

Nere i denna “gryta” rekommenderar jag att man slår upp sitt tält och gör en dagstur upp på topparna. I somras gick jag upp i det minst branta partier i öster, upp på toppen 1 646 och fortsatte längs kammen mot söder, till höjden 1 784. Från denna position får man fin utsikt i alla vädersträck!

God tur!

Fototips 5 – ut och fotografera i “fulväder”

Gryning i Alesjaure

Gryning i Alesjaure

Minus 10 grader, inget solljus, blåst och yrande snö över klippor och sten. Bitvis uppgår sikten till ett fåtal meter. Dagens bild bevisar att det lönar sig att ge sig ut och fotografera oavsett väder. När förutsättningarna inte är optimala med avseende på ljus och andra förutsättningar tvingas man att jobba extra noggrant och kanske prova på motiv och kompositioner man inte annars hade valt.

Soluppgång över Sveriges tak, sett från Kebnetjåkkas stortopp

Soluppgång över Sveriges tak

Soluppgång över Sveriges tak

Ett par dagar innan bildens tillblivelse hade jag fått vända på väg mot Kebnetjåkkas stortopp. I turens brantaste stigning, då det började regna och blåsa ordentligt, bestämde jag mig för att göra ett nytt försök när bättre förutsättning skulle ges. I väntan på bättre väder undersökte jag omgivningarna i Ladtjovagge och den 19 juli gav jag mig på ett andra försök. Med Kebnekaise fjällstation som startpunkt fick jag till en näst intill perfekt tur med 24 timmars vandring, fotografering och mycket njutning. Dygnets höjdpunkt blev när fick jag stå på 1 763 meters höjd (Kebnetjåkkas stortopp) och se dagens första ljus träffa Kebnekaises toppglaciär ovanför mig. Klockan var då ca 02.11, vädret molnfritt och sikten klar, så klar att Sareks toppar och glaciärer i söder syntes mycket väl. 50 minuter senare nådde ljuset ner till mig och lyste upp min förgrund i bilden.

För den som vill nå en fin utsikttopp till fots och slippa glaciärer och klättring är Kebnetjåkka ett mycket bra alternativ. Närheten till Kebnekaise fjällstation gör toppen till ett perfekt mål för en dagstur och därmed kan man minimera sin packning. Att hitta vägen upp är lätt och den fysiska ansträngning som krävs är klart begränsad.

Fotografi på Älmhults bibliotek

Fotografering av drivbildningen på Madirs topp

Fotografering av drivbildningen på Madirs topp. Foto: Kristina Nordenmark

Under tre torsdagar i februari, mars och april i år kommer fotografering att vara temat för kvällsföreläsningar på Älmhults bibliotek. Först ut i föredragsserien är Anna Clarén som den femte februari kommer att hålla föredraget “Att fotografera och berätta om det allra närmsta”. I mars, närmare bestämt den tolfte, är det min tur att hålla föredrag på temat “I trakterna av Kebnekaise”. Min bildvisning kommer att ha fokus på bildskapande i naturen och bilderna jag visar är främst från den svenska fjällvärlden. Ämnena som jag kommer att beröra är bland annat komposition och fototeknik. Jag kommer även att dela med mig av mina favoritfotoplatser, lokala och de lite mer avlägsna. Sist ut i föreläsningsserien är Anna Strand med visningen “Fotografi som medium och ämne att undersöka”, den sextonde april. Starttiden för de tre föredragen är klockan 18.30.

Varmt välkomna allesammans till lärorika och intressanta bildkvällar! Mer info hittar ni på följande länk >>

Fotomaraton i Ljungby och bildvisning om svenska fjällen

Nästan snöstorm

Yrsnö, Sälka 2014

Den 18/5 är det dags för årets fotomaraton i Ljungby. Bakom arrangemanget står Ljungby fotoklubb i samarbete med Ljungby kommun och Rulles foto.
Alla är välkomna till heldagen som kommer att avslutas med min bildvisning “I trakterna kring Kebnekaise”.

Surfa in på Ljungby fotoklubbs hemsidan för att läsa mer information. Hoppas vi ses den 18:e!

Fototips 4 – variationens fjällmiljö för alla

Vy mot Unna Vistasvaggi, norrut från Vistasstugan

Morgonen gryr över Unna Vistasvaggi

De senaste åren har jag blivit något av besatt av att vistas i och fotografera vår svenska fjällnatur. Sådant som jag själv fattat tycke för och gillar vill jag gärna att andra ska få ta del av och uppleva, så denna gång blir fototipset kort och gott att prova en tur till svenska fjällen.

Bland fjällen får man uppleva fantastiskt mycket, både som naturfotograf och som resenär utan kamera. Dagens bild från Vistasdalen får symbolisera några av mina favoritegenskaper hos fjällmiljön:
– Topografin erbjuden en ständig variation av linjer, former, mönster och andra visuella element att nyttja i bildskapande, eller att bara titta på och uppleva
– Vädret och därmed ljuset ändrar sig hela tiden och en plats ser aldrig likadan ut som förra gången man besökte den
– De stora skillnaderna i höjd och klimat gör att man inom ett begränsat område får ta del av vitt skilda naturtyper och därmed mycket varierade motiv och upplevelser. Inom loppet av en dag förflyttar man sig lätt från den frodigaste av dalar färglagd i palettens alla tänkbara kombinationer, till högfjällets mycket strama och färgfattiga miljö
– I bergen pockar inte vardagscivilisationen på uppmärksamhet och man kan till fullo fokusera på sitt bildskapande, eller att bara vara

En invändning mot att ta sig till fjällen för att få uppleva allt detta fantastiska, antingen man fotograferar eller ej, kan vara att det är svårt, otillgängligt och att man måste ha fjällrävens erfarenhet för att överleva en tur. Faktum är att Svenska Turistföreningen (STF) sedan drygt 100 år jobbat med att göra den svenska fjällvärlden tillgänglig för så många människor som möjligt. Det innebär idag att man med lätthet kan gå, skida, cykla, åka hundspann eller på annat icke-motoriserat sätt ta sig de 20 milen från Abisko till Kvikkjokk utan att behöva bära vare sig mat, stormkök, tält och en massa andra tunga utrustningsdetaljer. Dagsetapperna på denna del av den kända Kungsleden är mellan en och två mil, sovplats finns i varje stuga och proviant i varannan. Man blir aldrig nekad en sovplats i en fjällstuga. Sammantaget möjliggör detta att packningen kan göras minimal och att nybörjartröskeln att ta sig över är mycket liten.

Alla har möjlighet att genomföra denna tur. Som bevis för detta minns jag särskilt två smått otroliga möten under mina turer. Det första minnet är den tyske ensamvandrare med en ölflasksklunkade resväska i varje hand vi mötte i Abisko nationalpark. Jag vill på intet sätt rekommendera detta färdsätt, men bevisligen är det genomförbart. Det andra minnet spelar upp mötet med en grupp med fysiskt och psykiskt gravt handikappade ungdomar som med ett par ledares hjälp höll på att korsa Norge och Sverige i väst-östlig riktning. Flera i denna grupp satt i rullstol! Hungrig och sliten i kroppen efter flera dagars vandring gnuggade jag mig själv i ögonen inför detta möte och undrade om jag börjat att hallucinera, kanske som ett bevis för min egen begränsade världsbild. Det gick alldeles utmärkt att ta sig fram med rullstol! Jag har också mött och fått utbyta tankar och ord med vandrare som varit ungefär tre gånger äldre än mig och andra vandrare som varit en tredjedel så gamla som mig.

Att ta sig till själva starten för turen är också det mycket lätt. Tåget stannar vid Abisko turiststation, hundratalet meter från “entrén” till Kungsleden. Färden från södra Sverige tar ca ett dygn, vilket medför den perfekta uppladdningen för en tur. Man kan i lugn och ro förbereda sig för det kommande äventyret, läsa in sig på kartan, hinna prata med andra fjällresenärer och bara ta det lugnt. Det är lika bra att börja varva ner redan under tågfärden norrut, för när man väl kommit ut på leden begränsas tillvaron till att vandra, äta och sova, något jag tidigare skrivit om. På leden finns inga andra skall och måsten! För den stressade är detta den bästa av återhämtningssätt, tycker jag i alla fall.

Med förhoppningar om att ses till fjälls!

Fototips 3 – dokumentärt och abstrakt, samtidigt

Tjäktjapasset

Tjäktjapasset

Genom att fotografera motiv där självklara storleks- och avståndsreferenser saknas, kan man i en och samma bild få en spännande mix av dokumentära och abstrakta ingredienser.

Ett teknik som för att uppnå detta är att fotografera landskap med teleobjektiv. Teleobjektiv, allra helst de med zoomfunktion, har fördelen att man från en och samma fotograferingposition kan välja sitt utsnitt mycket nogrannt. Med kameran på stativ kan man vrida den grad för grad och samtidigt zooma, en process som gör att bilden får “växa fram” i sökaren till önskad komposition och balans infunnit sig.

Genom teleobjektivet kan element i landskapet uppfattas som inte uppfattas med blotta ögat. Ett vattenfall långt borta, framträder som vita strimmor i bilden och spår efter inlandsisen i berget tillför bilden ett sting av struktur. Ytterligare ett knep att ta till är att utelämna horisonten, vilket bidrar till att göra bilden mer abstrakt då en för oss människor självklar referens försvinner.

Sammanfattningsvis bjuder dessa “dokumentärabstrakta” bilder på ett visuellt motstånd och det kanske tar en stund innan man som betraktare inser vad det är man faktiskt ser. Jag tycker att bilder av denna typ ofta står sig längre tid än de mer lättsmälta och man kan återvända till dem gång efter annan för att njuta av dem – de till och med brukar växa och bli bättre med tiden.

Fototips 2 – Okarito beach

Okarito beach

Okarito beach

Dagens fototips, det andra i bloggen, handlar om att fotografera vid väderomslag.

Vi är tillbaka på Nya Zeelands västkust och blickar återigen ut över Tasmanhavet i väster. Stranden denna gång heter Okarito beach och den ligger ett par mil norr om Gillespies beach, som jag skrev om tidigare. Precis som för några dagar sedan slår vågorna outtröttade in mot stranden.

Bilden är ett typexempel på resultat man kan uppnå när man fotograferar vid väderomslag. Det är skymningstid och till vänster i bilden, sydvästerut, syns hur en molnbank drar in. Låga mörka moln kastar en skugga över landskapet och inom några minuter kommer himlen att vara helt grå. Samtidigt har några högre slöjmoln dröjt sig kvar på himlen och de fångar upp det sista varma ljuset från den nedgående solen. Resultatet blir en bild med starka kontraster mellan varmt och kallt.

Bilden i “Att vandra”-inlägget är också fotograferad i samband med att vädret slår om:
– Olika delar av bilden ligger i ljus och skugga
– Möjligheterna till spännande färger och stor färgkontrast blir många
– När vädret ändrar sig erbjuds många motivvarianter och bildmöjligheter inom ett begränsat område

Avslutningsvis vill jag tipsa om Magnus Lindboms bild, som också är fotograferad just när vädret ändrar sig.

Fototips 1 – The Tarkine

The Tarkine

The Tarkine

Med denna bild kommer här mitt första fototipsinlägg i bloggen – fotografera landskap med teleobjektiv.

Fotografiet gjorde jag för att jag ville berätta om den tillsynes oändliga kalltempererade regnskogen “The Tarkine” på nordvästra Tasmanien. Principerna bakom bilden kan sammanfattas i de följande huvudpunkterna:
1. Fågelperspektiv – bilden är fotograferad från en högt belägen utkikspunkt för att skogen ska ses från ett fågelperspektiv. Detta i kombination med att horisonten utelämnats gör att skogen ser ut att breda ut sig långt, långt bortom bilden.
2. Teleobjektivet – har förmågan att “trycka ihop” landskapet. Skogens kullar och dalar staplas på varandra i en närmast grafisk framställning och landskapet tycks sakna slut.
3. Teleobjektivet – förstärker dis och dimma. Längst in i bilden kan man ana att skogen tycks fortsätta, men man ser inte hur långt.
4. Repetition – de grönblåa tonerna och det böljande mönstret återkommer gång på gång i bilden, längre och längre bort från betraktaren. Detta leder betraktarens blick just längre och längre in i bilden.